En liten å

Lillån rinner mellan Vänern och Göta älv. Det är en fin liten å som fostrade mig in i flugfisket i de yngre tonåren. I det klara vattnet simmade regnbåge och en och annan Öring. Det var mina dagdrömmars å. Vacker som få.

När jag efter flera år av fiskedvala återigen tog fram mitt spö såg jag fram mot att återse denna flugfiskepärla. Till min stora sorg var det inte längre tillåtet att fiska i Lillån. Vattendraget hade till stora delar växt igen och ingen vakande hand skötte längre om henne. Ån glömdes bort.

När jag häromdagen tog en sväng förbi ån för att återuppleva gamla minnen såg jag med glädje att den skötande handen var tillbaka. Stora delar av ån är restaurerad och den gamla kvarndammen ned mot älven är riven och utgör inte längre ett vandringshinder. Kul att se ett så fint arbete.


Ett kärt återseende, Lillån mellan Vänersborg och Vargön.


Nyrestaurerad och fin, bara Öringen som saknas.

Jag  har dock inga större förhoppningar på att det kommer bli fiske i ån framöver. Det känns i varje fall väldigt avlägset eftersom öringstammen först måste växa sig stark.

Annonser

Båge i Baltak

Efter en intensiv period med många brådskande projekt på jobbet fanns äntligen en lugn dag, naturligtvis dedikerad till fiske. Började dagen med ett inbokat möte hos barnmorskan för att se så att min nya fiskekompis mår som han, eller kanske hon, ska i magen. Sen bar det iväg.

Min tanke var att en onsdag måste vara perfekt. Så där lagom mitt i veckan för att inte alla ska kunna ta ledigt från jobb, skola och andra aktiviteter för att fiska. Men då tänkte jag fel. Stundvis kändes det som att fiska i ett köpcenter under mellandagsrean. Men nu hade jag tagit mig hela vägen till Baltak, så då skulle det fiskas.

Hur många fiskare ser du?

Sprang efter ett tag på fiskebroder Oskar med sin far. Härligt med far och son aktiviteter, det ska jag tvinga mitt blivande barn till! Oskar hade redan fått upp en Öring och en Regnbåge på en skimmrande grön nymf med guldskalle. Generös som han är fick jag en av dessa flugor.

Trots att strandbrinken på de flesta ställen kantades av långa, korta, tjocka och smala flugfiske entusiaster så lyckades jag komma ner till min favoritplats strax ovanför den nedersta bron. Knöt på den gröna nymfen och gjorde inte mer än ett par, kanske tre kast innan den orangefärgade fluglinan drog iväg under ytan. Ett motryck senare så var första bågen krokad. Det var en stark och fin fisk på en bit över kilot. Inget personbästa, men stark och pigg. (Personbästa Baltak, 4 kg prick). Efter att jag landat, och släppt tillbaka fisken, ville jag testa resten av ån. Och detta kanske är den största orsaken till att jag inte fick fler fiskar. Jag blir nämligen stressad av att jag fiskar så sällan, och då vill jag hinna testa hela ån när jag väl är på plats. Det blir naturligtvis inte så bra att springa från plats till plats och göra ett par snabba utlägg på varje ställe. Insåg allt för sent att jag inte var den lugna harmoniska flugfiskare som fångar fisk och njuter. Nu var jag den stressade, irriterade (glömde kaffet hemma) och ful-kastande idioten som skrämmer fisk bara genom att titta på vattnet. Och såna fiskare ska inga fiskar få! Så jag hoppade in i bilen och rullade hemåt innan ännu fler av mina favoritflugor fastnat i trädkronorna längs med ån… Jag behöver helt enkelt fiska oftare för att inte stressen ska ta överhand över njutningen.


Pigg och stark Baltakbåge

Ruskigt fiske

Efter att stått ut med Ullared i en och en halv timma, vilket jag hört är en lindrig form av Ullared-besök, så åkte vi vidare till svärföräldrarna i Tyringe. Regnet piskade och vattnet i Laholmsbukten skummade som nyvispad äggvita. Trots vädret bestämde jag mig för att på Lördagsmorgonen åka iväg till Helge å vid Gustavsfors. Jag har fått på tok för lite fiske i mig den senaste tiden.

Vackert höstväder, innan stormen bröt lös.

Väl framme konstaterade jag att vädret var hyfsat. Solen tittade till och med fram emellanåt. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av fisket i Helge å så började jag fisket i ruta 1A. Det vill i mitt fall säga i en liten fors med en guldskalleförsedd nymf. Fiskade av några djuphålor utan att känna någonting. Bytte taktik till plan B. Färgglad streamer. Inte heller det gav något resultat… Och nu kom regnet, och med det blåsten, och med det kylan. Helt plötsligt befann jag mig i ett blött inferno med virvlande löv och händer som stelnade av kylan. +8 grader i september… Det är höst nu.

Det var lika bra att äta upp den medhavda matsäcken. På plats vid bilen träffade jag några andra blöta flugfiskare samt fiskemästaren själv. Ingen hade varit i närheten av fisk på hela dagen.

Men jag är nöjd. För det första fick jag på nära håll uppleva naturens krafter i form av starka kastvindar. Det är ganska mäktigt, speciellt när ett hällregn bidrar till en effektfull inramning. Sen så fick jag med mig några fisketips från fiskemästaren som säkert kommer till användning vid ett framtida besök. Så jag är nöjd… Men långt ifrån lycklig. Vid nästa besök hos svärföräldrarna ger jag mig inte förrän minst en båge är krokad. Så det så!