Hard to focus

With only half a month left to my New Zealand trip and I’m having a hard time to stay focused at work. Am I all set, or have I forgot something important… Passport, medical insurance, bookings ans so on. It’s a lot to think about, especially when traveling alone. No one else will back me up on this trip.

My plans has changed over time. From the first idea of driving around both islands with a campervan, finding spots to fish by chance to the latest plan of staying in motels, BB’s and hotels at the south island and flying domestic to save some time and having rental cars on my destinations. Nelson, Queenstown, Garston and Gore…

I tried to get some advice from people who been there and done that before. But even if I assure them I practice Catch & Release and pay my full respect to the nature it’s hard to get information. Looking at Google maps doesn’t help much… Is the road I see from the satellites point of view good enough to drive on, maybe the spot that looks so great from above is inaccessible by foot. Or maybe, the spot is well known and already overfished. The questions are many. Answers is few.

I got my gear all set up with rods, reels, flies, lines, clothing, GPS-transmitter and more, much more. But will it be the right rod, reel, line, clothes…

This will be an adventure. Not for the globetrotter, troutbum or local Kiwi. But for me. I am not used to this. But it is how I would like to be. And doing it is the first step to become it.

I have a lot of fears. Wasps, bad weather, dead rivers and so on… But the thing I fear most is how I will handle being away from my family, and my children. Not getting that hug from my daughter when I’m coming home at the end of the day, or not be able to give my son the morning kiss when leaving him outside his school.

I’m thinking to much!

Annonser

Fresh start

Ok. This will be a bit of a new start on this blog. I have to admit I actually forgot about it for a while… and almost everything about fishing as well. Life happened with all it brings along. But wait… I recently remembered one very important thing! Life can not happen without fly fishing. Not for me anyway!

Fly fishing for me had came down to one week a year. The annually fishing trip to Norway, which by the way is more of a social trip to meet the old guys than a breathtaking troutbum trip.

I think it was on this trip I knew I have to fish more again. For my health, well being and for my family (Happy dad, happy kids)! It might be hard to come up to the same amount of fishing hours I had 10, 15 years back. But to increase them from this week of Norway fishing must go. Standing beside the beautiful Norwegian river in Jotunheimen national park, knowing winter is coming, I got this fantastic idea. Let’s go to New Zealand fly fishing! A dream destination since I was 10 year and read the book ”Casting Illusions” (Which actually only had one or two pictures from NZ, but it was them that caught my eyes)

mistyriver

Winter here, summer there. And that means more than poor fishing here and great fishing there. That also means less expectations from family to get to amusement parks, playgrounds, boat riding, sun bathing and other summer holiday activities. Winter is just a big black hole all the way to april getting up early, making kids ready for school, going to work, going home, and sleeping. They won’t even know I’m away if I just make the outdoor christmas lighting and spruce twigs ready before I leave. Especially since I only will be gone for 16 days…

Yes. I already booked the trip all the way from Sweden and back again with hotels, motels, lodges and guides. Right now I am looking over my gear… resulting in a lot of new gear. Really, a lot!

My list of items needed to be bought is so far:

  • New and fast #6 rod for more windy days. Looking at the SAGE Method… But has not decide yet.
  • Clothing… 3-4 SIMMS quick dry shirts and a couple of quick drying pants. Add some bugstopper clothing and gloves as well…
  • New fly lines. SCIENTIFIC ANGLER MPX line. Already bought one #5.
  • New fly reels. Bought one LAMSON Liquid with extra spools. Very reasonably priced set of reel and extra spools.
  • Wet wading gear… Just ordinary long johns.
  • Better polarized sunglasses. Looking at SMITH Chroma Pop lenses. Brown.

I’m sure this list will grew. But I already bought a lot of stuff. Wouldn’t take the risk having bad gear going to the other side of the planet.

The evenings now, after the kids are in bed, is mostly spent reading about places and methods for successful NZ fishing. Reading John Kents guide book to South Island, combined with Google Earth and Google searches.

One big thing about this trip for me is that I am traveling alone. And it’s really only one thing that worries me about that. My back. I’ve been having medium to severe back pain for almost 10 years. Some days are worse, and some better. But there have been times when I could not stand up fishing… Just let this trip not be one of those times.

But… Life comes with no guarantees. Just let’s go to NZ and hope for the best, and big brown trouts of course!

Follow me at Instagram @fly_fisher_max

NOTE: I thought it would be a good thing to practice my english language before I run away to Kiwi land. Therefore the sudden change in the language on the blog.

Böcker för små storfiskare

Hur var det nu igen… Jo, för 2,5 år sedan satt jag på kontoret och hade tråkigt. Det var bara ett par veckor kvar till havsöringspremiären och tankarna var helt och hållet fokuserade på fiske och fiskar. Det var då jag började att illustrera en öring. Till en början hette öringen göran. Göran öring. Jag tänkte göra ett litet häfte till min son. Allt för att försöka leda honom rätt här i livet, till att bli intresserad av fiske. Men andra jobb kom emellan, och göran öring blev liggandes i skrivbordslådan.

trebokpaket
Böckerna om fiskar för barn finns att köpa på vilden.se

Så kom jag tillbaka till kontoret efter sommaren. Min son som nu hade hunnit bli 4 år visade viss nyfikenhet kring ämnet fiske. Även om vår mettur tog slut efter 5 minuter då han tyckte det blev långtråkigt… Han hade börjat lära sig att se skillnad på öring och gädda, och jag gjorde allt för att förklara mer om livet under ytan för honom. Tillbaka på kontoret så gjorde bristen på kundupprag att jag rensade i datorn. Och där hittade jag honom igen, göran öring. Med gott om tid satte jag igång att göra klart häftet till min son.

Det enda ledde till det andra. En vän kom förbi kontoret samtidigt som jag satt och illustrerade fler öringar. Hon tyckte att jag skulle ge ut häftet som en bok så att fler barn skulle få tillgång till den och satte mig i kontakt med ett förlag som guidade mig vidare. Resultatet blev att några sidor skickade till ett tiotal förlag med frågan om någon ville ge ut boken om öringen.

Det blev lite som förväntat en massa nej från förlagen. Konkurrensen i bokbranschen är minst sagt mördande. Så jag tog kontakt med lite tryckerier för att se om jag själv skulle kunna står för en mindre upplaga. Svaret från tryckerierna blev att 8 sidor var lite tunt material för att göra bok av. Speciellt med tanke på att jag ville ha hård pärm. Då krävs det att sidorna bygger upp lite tjocklek. Och visst fanns det mer att beskriva om öringen än hur den ser ut och vad den äter, så jag byggde på till 32 sidor med lite lättsmält info om vilka olika fiskesätt man kan fiska den med.

Första provläsningen för sonen var faktiskt lite nervös. För om inte han visade intresse för den så skulle mitt sug att fortsätta jobba med boken att dö ut. Det var ju han som dragit igång allt för 2,5 år sedan. Som tur var visade han ett stort engagemang och ville att vi skulle läsa boken om och om igen. Jag fick lite nya uppslag, så som att lägga till frågor i texten för att involvera honom mer i läsandet. Något som föll väl ut. Även kompisarna som provläste för sina barn gav tummen upp och bidrog med fler bra idéer på utformningen. Så nu var det klart. Boken skulle tryckas.

Det var nu lättare, eller i alla fall inte lika tidskrävande, att ta fram ytterligare två böcker eftersom grundkonceptet för grafik och text var klart. Det blev en för gädda och en för abborre också.

Så är det alltså nu att jag har tagit fram tre böcker. En om öring, en om gädda och en om abborre för den yngre publiken. Åldern är satt till 3-6 år, men jag tror även att en del sjuåringar kan finna dem intressanta. Målet med boken var från början att inspirera min son till att intressera sig för livet under ytan. Ett mål som nu utökats till att gälla alla barn som läser böckerna. Fisket har gett mig så mycket positivt i livet som jag hoppas att kommande generation också ska få uppleva.

Böckerna finns att köpa på vilden.se och kostar 145:-/st eller alla 3 böcker för 399:-.

Skitfiske alla små och stora storfiskare!

 

Sista ljuva åren

.

Ottaälvens klara, grönskimrande vatten rinner förbi mina fötter. Jag har just landat en av älvens öringar. Jag bugar mig och tackar älven för vad den gett mig. Det är långt ifrån bara fisk. I tio års tid har jag återkommit hit till Norge och fyllt på med ny frisk energi. En energi som inte kan mätas i kW. En energi som gör att jag kan fungera i ett år till. Till nästa gång jag står här i älven.

Men tiden börjar att rinna ut. Risken är stor för att jag om några år kommer se ut över torrlagda stenar istället för en fritt flytande älv.

Den första gång jag hörde talas om en planerad utbyggnad av älven var för fyra år sedan. En man kom fram till mig när jag fiskade i älven. Han representerade ”Vern nedre Otta”. En organisation som vill försöka få stopp på det planerade förstörandet av älven. Det han berättade var att två miljöprofitörer, A/S Eidland och Opplandskraft DA hade ansökt om att bygga kraftverk i nedre delen av Otta älv. En lång tunnel skulle sprängas i berget och stora delar av vattnet ledas förbi älvfåran, in i ett kraftverk och sedan ut en lång sträcka nedanför kraftstationen. Tunneln skulle bli 9,6 kilometer lång.

En mil av älven påverkas direkt, men hela älvens ekosystem kommer att påverkas av utbyggnaden. I rapporten om utbyggnaden läser jag att miljökonsekvenserna blir måttliga med små negativa konsekvenser. I vilken värld då? Inte i min, och definitivt inte i fiskens värld. Men det är så det låter när storkapitalet ska övertyga makten. Och NVE (Norges Vattendrags och energidirektorat) har svalt betet med hull och hår och rekommenderar utbyggnad av nedre Otta. Sista skärvan av hopp går till Stortinget som skulle kunna få stopp på vansinnet.

ottaelv3

”Älven är ett väsen. Flera tusen år gammal som ålar sig fram genom dalen. Fylld med kraft. Dånet från forsen söver på natten. Ur det klara vattnet föds liv. Sländor som tappert kämpar i strömmen. Öring som spanar efter mat på ytan. Är det slut nu? Blir dina mäktiga forsar din undergång? Kommer du fylla redan överfulla kassor än mer med kilowattens värde? Är det ditt öde, du som fött så många människor i dalen? Du som gjort livet här möjligt. Snälla älv, dö inte. Då dör även en del av mig.”

För mer läsning:
http://nedreotta.no (Elbolagens informationssida)
http://www.oa.no/debatt/utbygging-av-nedre-otta-er-ikke-vedtatt/o/5-35-68570 (Debattartikel)
http://naturvernforbundet.no/naturvern/vern_av_naturomrader/vassdrag/la-nedre-otta-leve-article33290-749.html
https://nedreotta.files.wordpress.com/2014/02/nedre-otta-kart2.jpg?w=1250&h=898 (Karta)

Kapitlet ”Öring”

personal_record_trout2

(English text after Swedish)
Allt som livet fortgår skriver vi våra kapitel. En del korta, en del lite längre. Några av dem är redan avslutade medan andra är långt ifrån färdigskrivna. Ett av dessa ofärdiga kapitel påbörjades när jag var nio år och fick min första öring. Det var en oförglömlig stund. Jag minns hur jag höll fisken i handen och tittade på de svarta och röda prickarna som avtecknades mot den gyllengula kroppen. Tidigare hade jag bara sett bilder på öringar fiskade i vackra avlägset belägna vatten. För mig, och många andra, är öringen magisk. Det har gjort att livet ur ett flugfiskeprespektiv på många sätt handlar om att få så stor, vild öring som möjligt. Hungern att stå vid ett öringhabitat och flugfiska kommer jag alltid bära med mig.

Första gången jag redigerade kapitlet ”Öring” i livsboken var, om jag inte minns fel, 2008. Då var det en torrflugefångad öring i en norsk å. Det var min dittills största öring med en vikt på knappa 1,3 kg.

Efter det fick jag skriva om boken den 16 september 2012. Då var det en av Vänneåns praktfulla öringar som hade vänligheten att följa med upp på land en liten stund. Den vägdes aldrig på våg, men jag har med lite blygsamhet uppskattat vikten till strax under 2 kilo.

Så igår var det dags igen. Livsboken, som med åren börjat bli lite dammig, öppnas för att redigeras. Allt började egentligen för två veckor sedan när jag och Oskar, vän, känd sedan tidigare blogginlägg hittade ett för oss nygammalt vatten. Till vattnet tog vi med oss en för oss ny flugfiskemetod med båt. Eller snarare en variant av streamerfiske som Oskar haft viss framgång med i Ljusnan. Det gav ganska snabbt utdelning för Oskar i form av en 5 kilos öring. Jag gick dock tomhänt hem… Vilket även Oskar gjorde eftersom vi tillämpar återutsättning av den fångade fisken.

En vecka senare stod vi återigen vid parkeringen med båten på släp. Kavaj och finskor, efter ett hastigt kundmöte på morgonkvisten, byttes snabbt mot underställ, fleecetröja och kängor. Sen var vi igång.

Med inte mer än någon timme kvar att fiska såg jag en liten löja som hoppade i strömmen. Ögonen dröjde sig kvar på platsen för fiskhoppet och snart kunde jag se en plogvåg som svepte fram i ytan. Fisk på jakt. Min första tanke var Gädda. Oskar tittade lite frågande på mig och undrade varför det inte kunde vara öring. Och eftersom jag inte kunde komma på varför det skulle vara gädda så vände vi båten och gled förbi den strömsatta udden med våra stora streamers i vattnet. Jag hade dragit in hela linan och skulle just lyfta flugan ur vattnet när en guldblänkande torped knep tag i flugan.

Efter en nervkittlande drillning där vetskapen om att fisken kan lossna från kroken, som alltid förstås, håvades till slut min största öring. Inte lika stor som Oskars föregående, men väl 3,5 kg. Några snabba bilder och vips så var fisken tillbaka i vattnet.

Nöjd? Jo då… Men med vetskap om att vi hittat en bra metod, samt att fisken i vattnet kan bli betydligt mycket större, är suget större än någonsin för ännu en fisketur.

English text:
A chapter named ”Trout”

All that life goes on, we write our chapters. Some short, some a little longer. Some of them are already finished while others are far from complete. One of these unfinished chapter started when I was nine years old and got my first trout. It was an unforgettable moment. I remember how I held the fish in my hand and looked at the black and red dots on the golden body. I had only seen pictures of trout before, often captured in beautiful and remote fishing grounds. For me, and many others, there is something magic about trout. It has made the life as a fly fisherman oriented for catching big wild trout.

The first time I got to edit the chapter ” trout” in the book of life was if I remember correctly, 2008, then it was a dry fly caught trout in a Norwegian river. It was my largest trout so far weighing nearly 3 pounds.

After that I had to write about the book 16 September 2012 when it was one of Vänneåns (Stream in southern Sweden) magnificent trout that was kind enough to follow up on the land for a little while. I never weighed it on a scale, but with a little modesty estimated weight at just under 4,5 pounds.

So yesterday it was time again. The Book of Life , which over the years started to get a little dusty, had to be opened for editing. Everything really began two weeks ago when me and Oskar, a friend of mine, found this river again (We new about it but had never given it a fair chance). To this water we brought one for us new fly fishing method and a boat. Or maybe not a totally new method but a variation of the streamer fishing that Oskar had some success with in the Ljusnan river (Middle Sweden). It gave quite fast a good result for Oskar in the form of an 11 pound trout. I went home empty handed though… Which also Oskar did because we apply catch and release.

A week later, we are once again at the parking lot with the boat in tow. I wear a coat and dress shoes after a quick morning meeting with a potential customer. After arapid change I wear fleece sweater and boots instead. Much more convenient… Then we’re out fishing.

With no more than an hour left to fish, I saw a little bleak that jumped in the stream. My eyes lingered on the location of the fish jump and soon I could see a plow wave which swept the surface. Fish hunting. My first thought was pike . Oskar looked a little confused at me and wondered why it could not be trout. And because I could not figure out why it wouldn’t, we turned the boat and fished the location of the bleak jump. I had pulled in all the line and was about to lift the fly out of the water when a golden shiny torpedo grabbed the fly.

After a thrilling moment knowing that the fish can get off the hook, as always, of course, the trout was netted. Not as great as the one Oskar caught last week, but well nearly 8 pound . A few pictures later the fish was back in the river.

Happy? Well… Knowing that we found a good method, and that the fish in the water could be far greater, I really longs to the next trip.

 

*Bilden är ett montage, dock med rätt fiskare och rätt öring.

Gumpy Muppet, Voodoo Squatch och Death Dog

oskar_trout1

(English text after Swedish)
Igår övertygade min vän Oskar mig om att det är roligt att fiska med feta streamers a´la USA-modell. Han har under en längre tid pratat ganska mycket om flugor så som Gumpy Muppet, Voodoo Squatch och Death Dog, och jag har lyssnat på ett halvt öra och nickat lite artigt. Jag gillar delikat öringfiske med torrfluga i små åar. Inte att fiska med stora vobblerlika syntetmaterialsflugor… Trodde jag.

Jag gav det i alla fall en chans när vi tog min båt och körde ut i ett större strömmande vatten. Tidigare har jag bara flugfiskat från båt i havet efter havsöring. Nu var det premiär i sött vatten. Och efter stationär öring.

Ganska snart märkte jag att det var trixigare än jag trott att kasta med de stora streamerflugorna. Linan dansade inte så vackert i skyn som den kan göra med lättare flugor. Varannat kast blev ändå OK, och jag gillar den nya utmaningen. Att lära mig att kasta med tunga flugor.

Mot slutet av fisketuren började vi att drifta med båten, mest beroende på att ankaret satt fastkilat på botten. Men det visade sig vara ett lyckat tilltag då Oskar plötsligt stod med böjt spö. Hans röst ljusnade och hans små glädjetjut avslöjade att det var en fisk modell större som satt på kroken.

Efter några rusningar kunde vi se en fet stjärtspole daska liv i vattenytan och den minsta tvekan som rått innan om vad det var för fiskart var borta. Jag fick äran att taila Öringen och hann ta några snabba bilder på Oskar och fisken innan den returnerades. Det var ungefär där som Oskar övertygade mig, utan att behöva säga ett ord, om att det är roligt att fiska med streamers. Öringen vägde drygt 5 kilo och ett nytt personbästa var satt. Grattis Oskar!

English text:

Gumpy Muppet, Voodoo Squatch and Death Dog

Yesterday, I got convinced by my friend Oskar that big ass streamers á la USA model is fun to fish with. It’s been some time now when he talked about flies with names such as Gumpy Muppet, Voodoo Squatc and Death Dog. I’ve been listening polite and nodded as if I understod what he talked about… I like fly fishing for trout in small streams, preferably with a dry fly. Not with big streamers made of artificial hair… I thought.

Well, I gave it a fair chance anyway when we took my boat and headed out to the streams in a swedish river. I only fly fished from boat for seatrout in saltwater before, never for brown trout in fresh water.

Pretty soon I noticed the challenge in throwing with heavy flies. The line didn’t get the same loops as with lighter flies. Every other cast was OK, but I found it kind of nice having a new challenge in fly fishing. To learn to cast with heavy flies.

We started to drift fishing at the end of our fishing trip. Mainly because our anchor got stuck at the bottom… But it was a good move. Suddenly, Oskar stod with a bent rod. His voice got lighter and small screams of happiness came out of his mouth. It was then I understod the fish was big.

After som backing line exposure we could see a fat tail fin smashing the surface. There where no longer any doubt, it was a big trout. I got the honor to tail the trout and took some photos of the fish and fisherman before it swam back in to the deep. It was about the I got convinced that it is fun to fish with big ass streamers… No words needed. 11,2 pound brown trout and a new personal record for Oskar.

Fisken i strömmen

(English text after Swedish)
Jag har stått här flera gånger under veckan som varit. Här, i älven där det bildats ett litet sandrev vid sidan av den gamla trädstammen. Runt om mig vajar vattenvegetation i olika gröna nyanser över sand- och stenbotten. Vattnet är perfekt, kristallklart som vanligt. Det är svårt att inte bli för djup i tankarna. Detta är en av de få platser i världen där jag faktiskt känner mig lugn, helt lugn. Det enda jag tänker på är hur den ska hugga… Öringen som står där ute i strömmen och som flera gånger under veckan visat sig när den ätit från ytan. Idag var sista dagen på denna fiskevecka. Sista chansen att få fisken att hugga.

laagen2

Fiskeplatsen är Lågen i Norge. En för mig ganska välbesökt plats som jag beskrivit i flera tidigare blogginlägg. Under veckan som gått har några av våra norska vänner haft ett magiskt fiske med flera större öringar som valt att öppna munnen för torrt fiskade flugor av olika varianter. Öringarna hade alla haft olika menyer och det hade krävts ett gediget flugletande för att få på rätt fluga på tafsen. Största fisken vägde 1,5 kilo, en hanfisk med grovt krokigt gap. Samma dag som den landades av norrmännen stod jag någon kilometer nedströms och undrade var fisken tagit vägen. Lågen kan vara svår att förstå sig på ibland när platser som tidigare varit bra plötsligt ligger öde, och vice versa. Men det bidrar ju bara till spänningen med att fiska här.
Platsen med det lilla sandrevet vid trädstammen hittade jag till någon månad tidigare när jag sprang på Øystein Enghaug Solstad, en av guiderna i Lågen Flyfishing. Då rörde vinden upp vågor på vattnet så det var svårt att se bottenstrukturen. Jag blev mycket positivt överraskad när jag nu kunde beskåda botten med all dess vegetation under en slät, stilla vattenyta. Gott om gömställen för fisken och hyfsat lätt att komma åt ståndplatserna… Även om den största fisken naturligtvis vakar ett par meter utanför min kastförmåga.
lagen1
Några mindre öringar på 3–4 hekto hade krokats, men inget större. Och egentligen är det vare sig storlek eller mängd som lockar mig mest när det gäller fisket här i Lågen. Viktigare är hur fisket sker. Att smyga nära och fiska på en vakande, svårmutad öring ger en skön kick. Vissa behöver höjder på flera tusen meter, andra behöver susa fram i flera hundra kilometer i timmen för att få kickar… Rätt skönt att det räcker med en fisk i en å för en del då.
Fisken som stod där ute i strömmen kunde kanske vara upp emot kilot. Men ingen av mina tidigare flugpresentationer hade gett resultat. Puppor, duns, kläckare, spent spinners och en salig blandning av landinsekter hade knytits fast på tafsen men alla ratats av öringen. Nu hade jag bara några timmars fiske kvar innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem igen. Jag vadade lite djupare, på gränsen till dumdristigt djupt… Men höll mig på rätt sida marginalen och fann mig själv ståendes på ett bra avstånd för att nå ut till den vakande fisken. Denna gång testades en större dagslända med hopp om att reta till hugg. Kastet blev bra, driften likaså. Med ett plask gick fisken upp mot flugan och jag sträckte upp linan för kung och fosterland.
Det svarade i linan och jag hade krokat den sista fisken för i år. Efter en stunds kämpande samt trixande för att få den att trassla sig ur sjögräset hade jag en öring på dryga halvkilot i håven. Mindre än jag först trott. Men den levererade precis rätt känsla med en lagom dos spänning, frustration och segerrus för att göra mig 110% nöjd med veckans vistelse i Lågen. Och även om storlek och mängd inte spelar så stor roll i sammanhanget, så gör det ju inte ont att veta det går bjässar på över 3 kilo i ån.
En av Lågens öringar i håven.
En av Lågens öringar i håven.

English version

The fish in the current

I’ve been standing here several times during the past week. Here, in the river where a small sand reef been built up beside the old sunken tree. Clear green Aquatic vegetation is dancing over sand and stone. The water is perfect, crystal clear as usual. I find it hard not to become too deep in my thoughts. This is one of the few places in the world where I feel calm and completley relaxed. My mind is focused into just one thing, how to get the trout in the current, that I’ve been watching for almost a week, to bite. Today is the last day of this fishing trip, last chance to hook the trout.

The place is river Lågen in Norway. A familiar place for me which I wrote more about in earlier blog articles. During the week that has past some of our fellow Norweigian fishermen had a magic fishing with a bunch of good sized trouts biting on dry flies. The menu was varied and there had been a lot of fly testing for each fish. Largest fish was a 3,5 pound trout. The same day as they had this great fishing, I stood half a mile downstream, wondering where the fish was. River Lågen can be a tricky where good places suddenly become hard to fish and bad places become good. But that only contributes to the trill of fishing here.

This place, with the sand reef, I found a month earlier when I met Øystein Enghaug Solstad. He is a Flyfishing guide in river Lågen and showed me the spot. Then, a month back, the wind stirred up the surface so that I couldn’t see the beautiful bottom structure. I got very excited now when I could see all the good places for a trout to hide underneath the flat calm water. Plenty of rocks and vegetation and a lot of feeding points for trout in casting distance… Even if the biggest one always seems to stand a couple of feets away from my casting ability.

I had been landing some smaller trouts at about one pound, but nothing bigger. And big fish is primary not what attracts me with fishing in Lågen. Most important, for me, is how it’s fished. To sneak up close to a feeding trout and present the right fly is what I need to get a kick out of my fishing trip. Some need crazy heights, others high speed… Kinda good to get a kick just by fishing trout in a river then.

The fish in the current might be about 2 pounds. But no of my fly presentations made the trout rise. I tried pupas, duns, emergers, spent spinners and a hole bunch of other patterns such as ants, bugs… With only a few hours left of fishing before we should head home I waded out a little bit further on the edge of what’s safe. I kept my boots on the right side of that edge and found myself standing in perfect casting distance from the rising trout. This time I tried a large mayfly, hoping that it would tease the fish to rise. The cast was good, the drift as well. The trout rised to the fly and SPLASH, I stretched the line.

I felt the fish was hooked in the other end of my line. The last Norweigian trout for this year. After a while I landed a one pounder in my net. Much smaller than I first thought. But it delivered the right feeling with a perfect dose of thrill, frustration and victory feeling to make me 110% satisfied with this years trip to Lågen. And even if size, or amount of fish not always is the key factors for good fishing. It dosen’t hurt knowing there are beasts at up to 7 pound and more swiming in the river.