Gumpy Muppet, Voodoo Squatch och Death Dog

oskar_trout1

(English text after Swedish)
Igår övertygade min vän Oskar mig om att det är roligt att fiska med feta streamers a´la USA-modell. Han har under en längre tid pratat ganska mycket om flugor så som Gumpy Muppet, Voodoo Squatch och Death Dog, och jag har lyssnat på ett halvt öra och nickat lite artigt. Jag gillar delikat öringfiske med torrfluga i små åar. Inte att fiska med stora vobblerlika syntetmaterialsflugor… Trodde jag.

Jag gav det i alla fall en chans när vi tog min båt och körde ut i ett större strömmande vatten. Tidigare har jag bara flugfiskat från båt i havet efter havsöring. Nu var det premiär i sött vatten. Och efter stationär öring.

Ganska snart märkte jag att det var trixigare än jag trott att kasta med de stora streamerflugorna. Linan dansade inte så vackert i skyn som den kan göra med lättare flugor. Varannat kast blev ändå OK, och jag gillar den nya utmaningen. Att lära mig att kasta med tunga flugor.

Mot slutet av fisketuren började vi att drifta med båten, mest beroende på att ankaret satt fastkilat på botten. Men det visade sig vara ett lyckat tilltag då Oskar plötsligt stod med böjt spö. Hans röst ljusnade och hans små glädjetjut avslöjade att det var en fisk modell större som satt på kroken.

Efter några rusningar kunde vi se en fet stjärtspole daska liv i vattenytan och den minsta tvekan som rått innan om vad det var för fiskart var borta. Jag fick äran att taila Öringen och hann ta några snabba bilder på Oskar och fisken innan den returnerades. Det var ungefär där som Oskar övertygade mig, utan att behöva säga ett ord, om att det är roligt att fiska med streamers. Öringen vägde drygt 5 kilo och ett nytt personbästa var satt. Grattis Oskar!

English text:

Gumpy Muppet, Voodoo Squatch and Death Dog

Yesterday, I got convinced by my friend Oskar that big ass streamers á la USA model is fun to fish with. It’s been some time now when he talked about flies with names such as Gumpy Muppet, Voodoo Squatc and Death Dog. I’ve been listening polite and nodded as if I understod what he talked about… I like fly fishing for trout in small streams, preferably with a dry fly. Not with big streamers made of artificial hair… I thought.

Well, I gave it a fair chance anyway when we took my boat and headed out to the streams in a swedish river. I only fly fished from boat for seatrout in saltwater before, never for brown trout in fresh water.

Pretty soon I noticed the challenge in throwing with heavy flies. The line didn’t get the same loops as with lighter flies. Every other cast was OK, but I found it kind of nice having a new challenge in fly fishing. To learn to cast with heavy flies.

We started to drift fishing at the end of our fishing trip. Mainly because our anchor got stuck at the bottom… But it was a good move. Suddenly, Oskar stod with a bent rod. His voice got lighter and small screams of happiness came out of his mouth. It was then I understod the fish was big.

After som backing line exposure we could see a fat tail fin smashing the surface. There where no longer any doubt, it was a big trout. I got the honor to tail the trout and took some photos of the fish and fisherman before it swam back in to the deep. It was about the I got convinced that it is fun to fish with big ass streamers… No words needed. 11,2 pound brown trout and a new personal record for Oskar.

Annonser

Fisken i strömmen

(English text after Swedish)
Jag har stått här flera gånger under veckan som varit. Här, i älven där det bildats ett litet sandrev vid sidan av den gamla trädstammen. Runt om mig vajar vattenvegetation i olika gröna nyanser över sand- och stenbotten. Vattnet är perfekt, kristallklart som vanligt. Det är svårt att inte bli för djup i tankarna. Detta är en av de få platser i världen där jag faktiskt känner mig lugn, helt lugn. Det enda jag tänker på är hur den ska hugga… Öringen som står där ute i strömmen och som flera gånger under veckan visat sig när den ätit från ytan. Idag var sista dagen på denna fiskevecka. Sista chansen att få fisken att hugga.

laagen2

Fiskeplatsen är Lågen i Norge. En för mig ganska välbesökt plats som jag beskrivit i flera tidigare blogginlägg. Under veckan som gått har några av våra norska vänner haft ett magiskt fiske med flera större öringar som valt att öppna munnen för torrt fiskade flugor av olika varianter. Öringarna hade alla haft olika menyer och det hade krävts ett gediget flugletande för att få på rätt fluga på tafsen. Största fisken vägde 1,5 kilo, en hanfisk med grovt krokigt gap. Samma dag som den landades av norrmännen stod jag någon kilometer nedströms och undrade var fisken tagit vägen. Lågen kan vara svår att förstå sig på ibland när platser som tidigare varit bra plötsligt ligger öde, och vice versa. Men det bidrar ju bara till spänningen med att fiska här.
Platsen med det lilla sandrevet vid trädstammen hittade jag till någon månad tidigare när jag sprang på Øystein Enghaug Solstad, en av guiderna i Lågen Flyfishing. Då rörde vinden upp vågor på vattnet så det var svårt att se bottenstrukturen. Jag blev mycket positivt överraskad när jag nu kunde beskåda botten med all dess vegetation under en slät, stilla vattenyta. Gott om gömställen för fisken och hyfsat lätt att komma åt ståndplatserna… Även om den största fisken naturligtvis vakar ett par meter utanför min kastförmåga.
lagen1
Några mindre öringar på 3–4 hekto hade krokats, men inget större. Och egentligen är det vare sig storlek eller mängd som lockar mig mest när det gäller fisket här i Lågen. Viktigare är hur fisket sker. Att smyga nära och fiska på en vakande, svårmutad öring ger en skön kick. Vissa behöver höjder på flera tusen meter, andra behöver susa fram i flera hundra kilometer i timmen för att få kickar… Rätt skönt att det räcker med en fisk i en å för en del då.
Fisken som stod där ute i strömmen kunde kanske vara upp emot kilot. Men ingen av mina tidigare flugpresentationer hade gett resultat. Puppor, duns, kläckare, spent spinners och en salig blandning av landinsekter hade knytits fast på tafsen men alla ratats av öringen. Nu hade jag bara några timmars fiske kvar innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem igen. Jag vadade lite djupare, på gränsen till dumdristigt djupt… Men höll mig på rätt sida marginalen och fann mig själv ståendes på ett bra avstånd för att nå ut till den vakande fisken. Denna gång testades en större dagslända med hopp om att reta till hugg. Kastet blev bra, driften likaså. Med ett plask gick fisken upp mot flugan och jag sträckte upp linan för kung och fosterland.
Det svarade i linan och jag hade krokat den sista fisken för i år. Efter en stunds kämpande samt trixande för att få den att trassla sig ur sjögräset hade jag en öring på dryga halvkilot i håven. Mindre än jag först trott. Men den levererade precis rätt känsla med en lagom dos spänning, frustration och segerrus för att göra mig 110% nöjd med veckans vistelse i Lågen. Och även om storlek och mängd inte spelar så stor roll i sammanhanget, så gör det ju inte ont att veta det går bjässar på över 3 kilo i ån.
En av Lågens öringar i håven.
En av Lågens öringar i håven.

English version

The fish in the current

I’ve been standing here several times during the past week. Here, in the river where a small sand reef been built up beside the old sunken tree. Clear green Aquatic vegetation is dancing over sand and stone. The water is perfect, crystal clear as usual. I find it hard not to become too deep in my thoughts. This is one of the few places in the world where I feel calm and completley relaxed. My mind is focused into just one thing, how to get the trout in the current, that I’ve been watching for almost a week, to bite. Today is the last day of this fishing trip, last chance to hook the trout.

The place is river Lågen in Norway. A familiar place for me which I wrote more about in earlier blog articles. During the week that has past some of our fellow Norweigian fishermen had a magic fishing with a bunch of good sized trouts biting on dry flies. The menu was varied and there had been a lot of fly testing for each fish. Largest fish was a 3,5 pound trout. The same day as they had this great fishing, I stood half a mile downstream, wondering where the fish was. River Lågen can be a tricky where good places suddenly become hard to fish and bad places become good. But that only contributes to the trill of fishing here.

This place, with the sand reef, I found a month earlier when I met Øystein Enghaug Solstad. He is a Flyfishing guide in river Lågen and showed me the spot. Then, a month back, the wind stirred up the surface so that I couldn’t see the beautiful bottom structure. I got very excited now when I could see all the good places for a trout to hide underneath the flat calm water. Plenty of rocks and vegetation and a lot of feeding points for trout in casting distance… Even if the biggest one always seems to stand a couple of feets away from my casting ability.

I had been landing some smaller trouts at about one pound, but nothing bigger. And big fish is primary not what attracts me with fishing in Lågen. Most important, for me, is how it’s fished. To sneak up close to a feeding trout and present the right fly is what I need to get a kick out of my fishing trip. Some need crazy heights, others high speed… Kinda good to get a kick just by fishing trout in a river then.

The fish in the current might be about 2 pounds. But no of my fly presentations made the trout rise. I tried pupas, duns, emergers, spent spinners and a hole bunch of other patterns such as ants, bugs… With only a few hours left of fishing before we should head home I waded out a little bit further on the edge of what’s safe. I kept my boots on the right side of that edge and found myself standing in perfect casting distance from the rising trout. This time I tried a large mayfly, hoping that it would tease the fish to rise. The cast was good, the drift as well. The trout rised to the fly and SPLASH, I stretched the line.

I felt the fish was hooked in the other end of my line. The last Norweigian trout for this year. After a while I landed a one pounder in my net. Much smaller than I first thought. But it delivered the right feeling with a perfect dose of thrill, frustration and victory feeling to make me 110% satisfied with this years trip to Lågen. And even if size, or amount of fish not always is the key factors for good fishing. It dosen’t hurt knowing there are beasts at up to 7 pound and more swiming in the river.

Norska öringar och harrar

Åtta år. Så många år har jag åkt till samma ställe i Norge för att flugfiska efter öring och harr. Vi är ett gäng, de flesta alldeles utmärkt nöjda med att se samma stenar år efter år. Och det unnar jag dem. Själv är jag lite mer av den rastlösa typen. Jag har svårt att tro att stället jag just tog en kilosöring på är det bästa. Det finns säkert ett ännu bättre ställe bakom nästa krök, där det står en öring på två kilo. Inte för att storleken spelar så stor roll för mig längre… Jo, det är sant. Jag njuter av upplevelsen.

En alldeles fantastisk upplevelse detta året var när vi tog bilen uppåt i dalgången och fann oss utvadade i ett blåskimmrande, kristallklart öringvatten omgivet av fjäll. Men det tänker jag återkomma till när jag har lite mer tid att skriva. Just nu har det gått en del tid åt att klippa ihop en film från årets Norgeresa. Denna är från de ”vanliga” gamla åarna vi brukar fiska i, men håll till godo!