Norska öringar och harrar

Åtta år. Så många år har jag åkt till samma ställe i Norge för att flugfiska efter öring och harr. Vi är ett gäng, de flesta alldeles utmärkt nöjda med att se samma stenar år efter år. Och det unnar jag dem. Själv är jag lite mer av den rastlösa typen. Jag har svårt att tro att stället jag just tog en kilosöring på är det bästa. Det finns säkert ett ännu bättre ställe bakom nästa krök, där det står en öring på två kilo. Inte för att storleken spelar så stor roll för mig längre… Jo, det är sant. Jag njuter av upplevelsen.

En alldeles fantastisk upplevelse detta året var när vi tog bilen uppåt i dalgången och fann oss utvadade i ett blåskimmrande, kristallklart öringvatten omgivet av fjäll. Men det tänker jag återkomma till när jag har lite mer tid att skriva. Just nu har det gått en del tid åt att klippa ihop en film från årets Norgeresa. Denna är från de ”vanliga” gamla åarna vi brukar fiska i, men håll till godo!

Annonser

Minnen från Härjedalen

Det var tänkt att detta inlägg skulle ha kommit upp på bloggen för flera månader sedan. Men jag har haft bättre saker för mig än att sitta vid datorn. Som att fiska till exempel… Nåja, här kommer det i alla fall. Årets fiskeresa till Härjedalen!

Jag börjar berättelsen vid vår ankomst till den första planerade destinationen, Ekbergs fiske. Det var en kall ankomst detta året. Termometern visade 8 grader trots att det var veckan efter midsommar. Inne hos Ekberg fick vi höra en klagosång om hur kylan kommit tillbaka och fisket dött av. Och visst var det lite trögfiskat, i alla fall om man som jag mest försökte med torrfluga.


En av de små, men stridbara öringarna i Norr Veman har fastnat på kroken. Foto: Oskar Hagelin

Efter att ha packat in våra väskor i stugan och sorterat ut den fiskeutrustningen som skulle med åkte vi till Norr Veman. Det är här vi har vårt uppvärmningsheat inför de kommande dagarna. Lite lagom trött i benen efter den 7 timmar långa bilresan skuttade vi, om än lite stelbent, fram över grästuvorna till ån. Jag har en favoritplats som numera är tradition att besöka. Här brukar öringen alltid ta torrt. Så var det i år också. Fisken i ån är inte så storvuxen, ett par, tre hekto. Visst finns det större, men som första fiskeställe på resan så är det roligare att få fiska av sig lite, även om storleken inte imponerar. Hur som helst så fick jag en trevlig stund med ett klass 3 spö i handen.

Den sista dagen på förra årets resa hit fann vi en å som vi tyvärr inte hann fiska i så mycket. Stora delar av vintern har gått åt till att kolla på Google Maps och att söka efter information om den ån. Det var en liten, otroligt vacker å där vi nu hade fått rapporter om öring på över kilot. Så den givna, andra platsen att fiska på var här. Visst låg den där lika vacker som i fjol, men några saker visade sig vara annorlunda än i de bilder som jag gått och närt i minnet under vinterhalvåret. För det första så var det kallare och det kläckte sparsamt med insekter. Men den stora skillnaden var att jag i mina tankar inbillat mig att det var en ganska okänd och orörd å. Så var inte fallet. Jag mötte både metare, spinnfiskare och andra flugfiskare där. Visst, det är fortfarande en otroligt vacker å, och där finns säkert stor fisk. Men förväntningarna var högt ställda så ån fick svårt att leva upp till de solskensskimmrande bilder jag fick vid förra årets besök. Det dröjde inte många timmar innan vi satt i bilen på väg till ett annat vatten.


Å
n som inte var så okänd trots allt. Foto: Oskar Hagelin

Vi hamnade vid Mittån. Denna å hade vi ett fint fiske vid… Förra året. Detta året kändes allt så mycket trögare. Inte konstigt kanske, det är svårt att jämföra en 20 grader varm dag med luften full av sländor och en småkylig dag som denna med ett fåtal nykläckta flygfän. Nu var det ju inte så att vi inte fick fisk. Jag fick bland annat en fin harr på 48 cm vid utloppet till Grundsjön. Men när flera faktorer samverkar, så som kyla, frånvaro av vak, samt att flera av de fiskar vi fick upp var skadade i munnen efter tidigare bataljer med krokar. Ja, då tyckte jag att det kunde få räcka med fiske för den dagen. Det tyckte även mitt resesällskap, Oskar och Klas. Sagt och gjort hoppade vi in i bilen för att möta stugvärmen i Vemdalen och ta en titt på kartan för nästa dags äventyr.


I
 Rånden hittade vi herr Harr. Foto: Oskar Hagelin

Vid  Rånden, en å som rinner ut i Ljusnan vid Ransjö hittade vi herr Harr. Vi hade läst om att ån kunde erbjuda ett bra harrfiske med chans till fin öring. Just Harren var mest på hugget även om Klas med sin nya favoritfiskestil, streamer krokade några öringar. Bäst utdelning hade vi strax uppströms utloppet i Ljusnan.

Strömmarna vid Linsell lät sig också prövas. Själva området är väldigt naturskönt, och vi lyckades faktiskt pricka en av de större kläckningarna av åsandslända. Denna gjorde dock varken till eller från på fisket. Vi hade hört om ännu större kläckningar veckan innan vi kom och antog att fisken nu var mer kräsen. Här behövdes det serveras både förrätt, huvudrätt och efterrätt på samma gång om fisken skulle börja äta från ytan. Vi gick dock inte lottlösa härifrån. Men någon trofé att visa upp för familjen blev det inte. Vi pratade med några killar som fiskat på platsen i över tjugo år. Fisket har blivit klart mycket sämre de senaste åren. När jag nu läser på fiskevårdsområdets hemsida så lyser det igenom att besökarna i allmänhet tycker att det tas upp för mycket fisk ut vattnet. Jag hoppas att dom tar detta på allvar och inför strängare restriktioner på fisket. En så här vacker plats är värd att ha ett bättre fiske.


V
ackert så det förslår vid Linsellborren. Foto: Oskar Hagelin

Vi avslutade i alla fall årets resa med ett leende på läpparna. Det var vackra platser vi besökte, även om fisket inte riktigt levde upp till förväntningarna. Men det är väl så det ska vara, man kan inte alltid pricka rätt. Nästa år… Då prickar vi rätt!

Trout Bum för en vecka


Två tredjedelar av årets fiskeluffargäng. Oskar och Klas.

Det är få förunnat att få resa jorden runt i jakten på det perfekta hugget. Avundsjukt sneglar jag på grannlandets Lars och Bård eller på de som legitimt kan kalla sig för en Trout Bum.
Då är det skönt att för en veckas tid någon gång ibland släppa allt och hänge sig åt sitt livs passion, flugfiske efter harr & öring i strömmande vatten.

Fortsätt läsa ”Trout Bum för en vecka”

Höstfiske i strömmande vatten

Än är det ett tag kvar tills att löven faller och höstregnet slår ner över oss. Men den tiden kommer, och då gäller det att vara förberedd. Här presenteras ett par av de strömmande vatten söder om Vänern som ger vinterfrusna flugfiskare några timmars ro i själen.


Sommarbild från Baltak, inte så representabel för årstiden inlägget handlar om.

Ett av dessa vatten, Tidan vid Baltak, är ett fint exempel på en å som fungerar bra att fiska i under den kalla årstiden. Ja, den fungerar till och med bättre att fiska i under den kalla årstiden. Någon sa till mig en gång att när isen gör det svårt att vada, då är det bäst fiske i Tidan. Öringen är fredad från 1 oktober till och med den 30 november men regnbågen är fri att tas upp. Regnbågen håller vikter från strax under kilot till över 6 kilo och är, för att vara odlad fisk, av hyfsad kvalitet.

Flugfisket bedrivs på en sträcka av knappt 3 km där det både är strida strömmar och lugnflytande partier. I strömmarna kan det vara en god idé att testa på lite Tjecknymffiske. Andra bra flugval för Tidan är streamers i olika varianter, en variant som rekommenderas av den rutinerade Tidanfiskaren, Johan Klingberg, imiterar ett romkorn. Se hans bindbeskrivning här.

Värt att veta om fisket i Tidan är att det är långt ifrån säkert att du får vara ensam vid ån. Det är inte sällan som de bästa fiskeplatserna är upptagna. Så om du åker dit, var beredd på att jobba dig genom snåren för att hitta din egna favoritplats.

En annan å, som jag dessvärre inte fått möjlighet att testa tillräckligt, är Helge å. En å som för mig mest var förknippad med stor Gädda. Sträckan där flugfisket är tillåtet ligger vackert inbäddad i den småländska skogen, cirka en mil nordväst om Älmhult. Fisket är tillåtet fram till och med den 30 november. I ån finns förutom Regnbåge även Öring och Harr. De två senaste är fredade och ska ovillkorligen återutsättas. Både Öringen och Harren är ett resultat av fiskevårdsarbete sedan 1978 för att återställa den naturliga fiskfaunan efter år av försurning. Som lite kuriosa kan också nämnas att det finns Mal i åns vattensystem, som naturligtvis ska återutsättas om den fastnat på kroken… Något som en flugfiskare knappast behöver oroa sig för.

Precis som i Tidan är ån varierad med både strömmande och lugnflytande partier. Strömfisket vid den övre bron, bredvid fiskekortsautomaten sägs vara speciellt lovande för regnbåge men jag såg även en hel del fina vak i de mer lugnflytande partierna nedströms bron.

Fiskekort löses i automaten vid Bäckaholmen, att hitta dit kan vara ett äventyr i sig. Kortet kostar 140:-, automaten kan inte ge växel tillbaka. Av någon anledning måste man ta upp den fisk som fångas (dock ej Öring och Harr).