Fisken i strömmen

(English text after Swedish)
Jag har stått här flera gånger under veckan som varit. Här, i älven där det bildats ett litet sandrev vid sidan av den gamla trädstammen. Runt om mig vajar vattenvegetation i olika gröna nyanser över sand- och stenbotten. Vattnet är perfekt, kristallklart som vanligt. Det är svårt att inte bli för djup i tankarna. Detta är en av de få platser i världen där jag faktiskt känner mig lugn, helt lugn. Det enda jag tänker på är hur den ska hugga… Öringen som står där ute i strömmen och som flera gånger under veckan visat sig när den ätit från ytan. Idag var sista dagen på denna fiskevecka. Sista chansen att få fisken att hugga.

laagen2

Fiskeplatsen är Lågen i Norge. En för mig ganska välbesökt plats som jag beskrivit i flera tidigare blogginlägg. Under veckan som gått har några av våra norska vänner haft ett magiskt fiske med flera större öringar som valt att öppna munnen för torrt fiskade flugor av olika varianter. Öringarna hade alla haft olika menyer och det hade krävts ett gediget flugletande för att få på rätt fluga på tafsen. Största fisken vägde 1,5 kilo, en hanfisk med grovt krokigt gap. Samma dag som den landades av norrmännen stod jag någon kilometer nedströms och undrade var fisken tagit vägen. Lågen kan vara svår att förstå sig på ibland när platser som tidigare varit bra plötsligt ligger öde, och vice versa. Men det bidrar ju bara till spänningen med att fiska här.
Platsen med det lilla sandrevet vid trädstammen hittade jag till någon månad tidigare när jag sprang på Øystein Enghaug Solstad, en av guiderna i Lågen Flyfishing. Då rörde vinden upp vågor på vattnet så det var svårt att se bottenstrukturen. Jag blev mycket positivt överraskad när jag nu kunde beskåda botten med all dess vegetation under en slät, stilla vattenyta. Gott om gömställen för fisken och hyfsat lätt att komma åt ståndplatserna… Även om den största fisken naturligtvis vakar ett par meter utanför min kastförmåga.
lagen1
Några mindre öringar på 3–4 hekto hade krokats, men inget större. Och egentligen är det vare sig storlek eller mängd som lockar mig mest när det gäller fisket här i Lågen. Viktigare är hur fisket sker. Att smyga nära och fiska på en vakande, svårmutad öring ger en skön kick. Vissa behöver höjder på flera tusen meter, andra behöver susa fram i flera hundra kilometer i timmen för att få kickar… Rätt skönt att det räcker med en fisk i en å för en del då.
Fisken som stod där ute i strömmen kunde kanske vara upp emot kilot. Men ingen av mina tidigare flugpresentationer hade gett resultat. Puppor, duns, kläckare, spent spinners och en salig blandning av landinsekter hade knytits fast på tafsen men alla ratats av öringen. Nu hade jag bara några timmars fiske kvar innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem igen. Jag vadade lite djupare, på gränsen till dumdristigt djupt… Men höll mig på rätt sida marginalen och fann mig själv ståendes på ett bra avstånd för att nå ut till den vakande fisken. Denna gång testades en större dagslända med hopp om att reta till hugg. Kastet blev bra, driften likaså. Med ett plask gick fisken upp mot flugan och jag sträckte upp linan för kung och fosterland.
Det svarade i linan och jag hade krokat den sista fisken för i år. Efter en stunds kämpande samt trixande för att få den att trassla sig ur sjögräset hade jag en öring på dryga halvkilot i håven. Mindre än jag först trott. Men den levererade precis rätt känsla med en lagom dos spänning, frustration och segerrus för att göra mig 110% nöjd med veckans vistelse i Lågen. Och även om storlek och mängd inte spelar så stor roll i sammanhanget, så gör det ju inte ont att veta det går bjässar på över 3 kilo i ån.
En av Lågens öringar i håven.
En av Lågens öringar i håven.

English version

The fish in the current

I’ve been standing here several times during the past week. Here, in the river where a small sand reef been built up beside the old sunken tree. Clear green Aquatic vegetation is dancing over sand and stone. The water is perfect, crystal clear as usual. I find it hard not to become too deep in my thoughts. This is one of the few places in the world where I feel calm and completley relaxed. My mind is focused into just one thing, how to get the trout in the current, that I’ve been watching for almost a week, to bite. Today is the last day of this fishing trip, last chance to hook the trout.

The place is river Lågen in Norway. A familiar place for me which I wrote more about in earlier blog articles. During the week that has past some of our fellow Norweigian fishermen had a magic fishing with a bunch of good sized trouts biting on dry flies. The menu was varied and there had been a lot of fly testing for each fish. Largest fish was a 3,5 pound trout. The same day as they had this great fishing, I stood half a mile downstream, wondering where the fish was. River Lågen can be a tricky where good places suddenly become hard to fish and bad places become good. But that only contributes to the trill of fishing here.

This place, with the sand reef, I found a month earlier when I met Øystein Enghaug Solstad. He is a Flyfishing guide in river Lågen and showed me the spot. Then, a month back, the wind stirred up the surface so that I couldn’t see the beautiful bottom structure. I got very excited now when I could see all the good places for a trout to hide underneath the flat calm water. Plenty of rocks and vegetation and a lot of feeding points for trout in casting distance… Even if the biggest one always seems to stand a couple of feets away from my casting ability.

I had been landing some smaller trouts at about one pound, but nothing bigger. And big fish is primary not what attracts me with fishing in Lågen. Most important, for me, is how it’s fished. To sneak up close to a feeding trout and present the right fly is what I need to get a kick out of my fishing trip. Some need crazy heights, others high speed… Kinda good to get a kick just by fishing trout in a river then.

The fish in the current might be about 2 pounds. But no of my fly presentations made the trout rise. I tried pupas, duns, emergers, spent spinners and a hole bunch of other patterns such as ants, bugs… With only a few hours left of fishing before we should head home I waded out a little bit further on the edge of what’s safe. I kept my boots on the right side of that edge and found myself standing in perfect casting distance from the rising trout. This time I tried a large mayfly, hoping that it would tease the fish to rise. The cast was good, the drift as well. The trout rised to the fly and SPLASH, I stretched the line.

I felt the fish was hooked in the other end of my line. The last Norweigian trout for this year. After a while I landed a one pounder in my net. Much smaller than I first thought. But it delivered the right feeling with a perfect dose of thrill, frustration and victory feeling to make me 110% satisfied with this years trip to Lågen. And even if size, or amount of fish not always is the key factors for good fishing. It dosen’t hurt knowing there are beasts at up to 7 pound and more swiming in the river.

Annonser