Efter att stått ut med Ullared i en och en halv timma, vilket jag hört är en lindrig form av Ullared-besök, så åkte vi vidare till svärföräldrarna i Tyringe. Regnet piskade och vattnet i Laholmsbukten skummade som nyvispad äggvita. Trots vädret bestämde jag mig för att på Lördagsmorgonen åka iväg till Helge å vid Gustavsfors. Jag har fått på tok för lite fiske i mig den senaste tiden.
Vackert höstväder, innan stormen bröt lös.
Väl framme konstaterade jag att vädret var hyfsat. Solen tittade till och med fram emellanåt. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av fisket i Helge å så började jag fisket i ruta 1A. Det vill i mitt fall säga i en liten fors med en guldskalleförsedd nymf. Fiskade av några djuphålor utan att känna någonting. Bytte taktik till plan B. Färgglad streamer. Inte heller det gav något resultat… Och nu kom regnet, och med det blåsten, och med det kylan. Helt plötsligt befann jag mig i ett blött inferno med virvlande löv och händer som stelnade av kylan. +8 grader i september… Det är höst nu.
Det var lika bra att äta upp den medhavda matsäcken. På plats vid bilen träffade jag några andra blöta flugfiskare samt fiskemästaren själv. Ingen hade varit i närheten av fisk på hela dagen.
Men jag är nöjd. För det första fick jag på nära håll uppleva naturens krafter i form av starka kastvindar. Det är ganska mäktigt, speciellt när ett hällregn bidrar till en effektfull inramning. Sen så fick jag med mig några fisketips från fiskemästaren som säkert kommer till användning vid ett framtida besök. Så jag är nöjd… Men långt ifrån lycklig. Vid nästa besök hos svärföräldrarna ger jag mig inte förrän minst en båge är krokad. Så det så!
Fish, flies and me. 